Etikettarkiv: carl johan de geer

Storytalk #32: Gurra G avslöjar tweeten han inte vågat publicera … och pratar om det viktiga i att ”bara göra det”

 

 

Lyssna här uppe eller på Acast, iTunes eller Mittmedia.

I detta avsnitt av Storytalk pratar vi med musikern, författaren och Twitterfenomenet Gurra G, det vill säga Gustave Lund. Den förre Just D-medlemmen berättar om Carl Johan de Geers och Staffan Westerbergs betydelse för honom, om hur projektet att publicera en bok på Twitter fungerade och om sitt nya dramatiska projekt. Dessutom avslöjar Gurra en tweet han inte vågat publicera än, samt en talang han skulle vilja ha.

Naturligtvis kommer vi in på hur det kommer sig att Gurra sprutar ur sig nya projekt hela tiden.
– Man får ju ofta en massa idéer, och jag har bara genomfört dem. Jag tror inte att det är så stor skillnad rent kreativt och idémässigt på mig och andra människor. Bara det att jag försöker göra det.

Johnny Rotten sa ju ”det finns många smartare människor än jag där ute, but you are too fucking lazy!”.
– Jag tror inte det handlar om lathet, snarare självkritik. Och den här missuppfattningen att det finns saker som är antingen bra eller dåliga. Vilket det inte gör. Det här med att man är rädd för misslyckanden, det är nog det som sätter käppar i hjulet för många tror jag.

När jag räknar upp några av de projekt Gurra har sysslat med de senaste åren stannar han själv helst vid ett av dem.
– Dansbandsprojektet Konditorns är nog ett av de jag är mest stolt över. Jag proddade allting själv tillsammans med Thomas Lundberg som spelade bas och sjöng. Det blev väldigt välproddat på en nollbudget. Det började med att jag översatte Britney Spears ”Ooops I did it again” rakt av. När den texten sjungs av en 16-årig tjej betyder den en sak som är lite gullig och fin, när man översätter den rakt av och låter en 40-årig man sjunga den så blir den helt vidrig. Det är en ganska lustig aspekt. Det var så det började. Men jag kan nog se varför det inte funkade i längden, ska man vara dansband så ska man spela You raise me up med Westlife och såna låtar, men vi spelade bara våra egna.

Kan man säga att samhället är lite dåligt på ironi?
– Ja, i alla fall att det har en väldig faiblesse för att extremt tydligt dela upp … ”det här ironi”, så det kan avfärdas som humor, och ”det här är på blodigt allvar”. Men i all min musik går det där hand i hand, jag älskar Barry Manilow och Julio Iglesias, och jag älskar 70-talsband. Jag älskar det av hela mitt hjärta, inklusive ironin. Jag har svårt att dela upp det där.