Etikettarkiv: ordfront

Storytalk #31 med Simon Gärdenfors: ”När man är 50 och rappar … då kommer man nog kännas tragisk. Men gamla komiker det funkar ju!”

I detta avsnitt av Storytalk pratar jag med serietecknaren, komikern och rapparen Simon Gärdenfors. Simon avslöjar två talanger han skulle vilja ha. Men han pratar också om sin utveckling som serietecknare, hur han jobbar med dramaturgin i en serieroman, vad en serieroman kan använda för berättartekniker som inte en textroman kan och vad han lärde sig när han började som serieredaktör vid 21 års ålder.

– Då lärde jag mig nog hur man kunde berätta lite mer effektivt, hur man kunde komprimera en handling. Men jag lärde mig också arbetsdisciplin. Att strukturera upp mitt arbete. Jag lärde mig att göra olika listor och spalter och rutiner.

Simon berättar att han förberedde sig för att teckna på heltid medan han jobbade på Egmont.

– Jag smygtecknade på mitt eget projekt på betald arbetstid och sparade en buffert inför framtiden.

Vi kommer dessutom in på varför Simon har börjat med stand-up comedy.

– Jag drömde om att kunna styra alla trådar helt själv. Jag tyckte det var lite jobbigt med musik, att vara beroende av andra. Som standupkomiker kan man bara säga ”Jag går dit!” när någon hör av sig från någon klubb. Jag behöver inte jobba med någon producent eller beatmakare. Jag drömde lite om det självständiga livet i det. Jag hade också lite tankar – ”hur länge kan jag fortsätta som rappare?”. När man är 50 år och rappar, då kommer man nog kännas lite tragisk. Men när man kollar på gamla komiker … det ser ändå rätt bra ut. Det funkar ju. Jag kan nog hålla på med ståuppkomik även när jag är 50-60.

Storytalk #30 med Helene Rådberg: ”I en otydlig tid krävs det ett tydligt uttryck!”

Helene Rådberg kommer snart med sin nästa diktsamling ”Politiken” på Ordfront förlag. I Storytalk pratar hon om hur hon hittade språket när hon blev utbränd och var tvungen att ta en paus från jobbet. Vi kommer bland annat in på vikten av att vara tydlig i en otydlig tid, om att sätta språk på de offentliga kvinnorummen inom förskolan, skolan och vården och vad en debutant bör tänka på när det gäller sin inställning till media. Dessutom avslöjar Helene Rådberg en talang hon skulle vilja ha.

Lyssna här nere eller på iTunes och Mittmedia.

 

Helene Rådbergs nya diktsamling Politiken kommer i början av 2018 på Ordfront förlag.

Att den just heter ”Politiken” är ingen slump.
– I en otydlig tid måste man vara tydligare. Det finns så många berättelser överallt, om kvinnors situation på arbetsmarknaden, lägre löner, det flimrar förbi överallt. Och det gör mig så tokig att det är så orättvist fortfarande. Och då får jag skriva om det på det sätt jag kan. Det sysselsätter mig verkligen.

Samma dag som Helene Rådberg sa upp sig från sitt jobb som fritidspedagog fick hon ja från Wahlström & Widstrand till sin första diktsamling. Hon menar att språket kom när hon återhämtade sig från sin utbrändhet.
– Språket kom inte när jag var trött, för då jag höll tillbaka det. Ja, jag nådde en slutpunkt i det tunga fysiska jobb jag hade. Sedan sipprade det fram mer och mer, det som hade pockat på.

Helene Rådberg berättar att hennes sätt att skriva var lite för tillbakahållet i början.
– I början när jag skrev så skrev jag poesi som jag trodde att poesi skulle vara. En slags duktig flicka-manus. Och då fick jag ju bara standardsvar från förlagen. Men så läste jag att män ofta kom tillbaka efter en refusering, medan kvinnor ofta gav upp. Det stärkte mig. Jag tänkte inte ge upp.

Vi pratar också om skrivande och mod.
– Jag tror ibland att man måste komma dit att man inte tänker, utan bara följer en röst. Men det är inte så ofta man törs. Den rösten kommer ofta för mig när jag är ute och går. När jag skrev mitt första manus var det som att kliva över en gräns i mig själv, jag korsade något både fysiskt och psykiskt.

Helene Rådberg försöker ringa in hur språket ledde henne till det hon skulle skriva om.
– Språket ligger före tanken ibland. Först efter ett tag förstod jag vad jag skrev om. Ibland kan man backa som författare och tänka ”Åh, vad är det här för något?”. När jag skrev min första diktsamling upptäckte jag till exempel något svart där i skogen, en man på en cykel, jag upplevde att jag var jagad. Och detta fick komma in, dessa sprickor. Ibland kunde jag titta in i skogen och känna att jag var barn. Den känslan var jag annars väldigt rädd för, eftersom jag ville vara stor.

Så då plockade du fram det där barnet?
– Jag plockade inte fram det där barnet. Hon bara bröt sig fram. Och det är en sak jag ofta återkommer till, det lilla barnet som söker en röst.

Hur mycket är du präglad av det landskap och den verklighet du växt upp i?
– Min poesi är väldigt präglad av Gästrikland och Hälsingland. Om jag hade växt upp någon annanstans kanske min poesi varit helt annorlunda. Omslaget till min andra diktsamling har farfar och farmor på omslaget. Jag ville helt enkelt ge min farfar och farmor en plats i Sandvikens folkbibliotek. Det var som att ge något tillbaka. Det finns ju också tydliga platsangivelser i den samlingen. Göranssonska familjegraven och Storsjön till exempel.

Har du några råd till författare som debuterar idag?
– När jag debuterade borde jag ha sagt ja till fler saker. Jag hade en överdriven idé om det jag sa betydde så mycket, jag trodde att allt var på liv och död. Jag trodde att om jag sa något i media skulle det slå tillbaka på mig själv. Man ska kliva fram, vara den man är och inte vara så rädd. När jag debuterade ville de intervjua mig från Expressen men jag ville inte prata om det jag skrev om. Jag var nog dålig på att marknadsföra mig.

 

 

Storytalk #5: Carin Gerhardsen

bild 2-2

I det femte avsnittet av Storytalk berättar författaren Carin Gerhardsen om vilken som var den främsta förebilden när hon skrev den första deckaren. Att skriva sju böcker på sju år ger en hel del kunskaper i skrivandets hantverk, bland annat berättar Carin hur hon tänker när hon vill höja tempot och spänningen. Mot slutet avslöjar hon dessutom en talang hon skulle vilja ha. Lyssna på iTunes här.  Eller lyssna här nere: